hemma?

det sägs att hemma är där hjärtat är. frågan är vart mitt hjärta egentligen är. när jag är hemma och det börjar närma sig att åka till örebro så känner jag en stor längtan dit och träffa familjen och församlingen. har tyvärr inte så stor kontakt med de gamla vännerna i örebro längre, de flesta har flyttat till en annan stad, men har fått mer kontakt med de som är lite äldre i församlingen men inte så mycket att man typ ringer och ser om man kan hitta på nåt precis, men det kan väl komma, är ju mest syskonbarnen man ser fram emot att träffa å systrarna. men när mna varit i örebro ett tag så börjar man längta tillbax till sitt hem och livet där. där är det vännerna och församlingen jag går till där som drar mycket tror jag, men även lugnet i att ha ett eget hem där man inte behöver ta hänsyn till nån annan. men visst är det skönt att ha tillgång till bil när man är hos förädlrarna.

men det är nog eskilstuan som är mitt hem, det är där jag trivs bäst, där finns som sagt vännerna som man kan höra av sig till om man vill hitta på nåt. så där händer det lite mer än vad det gör i örebro. men det kan väen ha att göra med att min lillasyster har flyttat hemifrån så att det bara är jag och föräldarna som gör att jag så fort får en stor längtan tillbax till e-tuna. det är liksom inte lika roligt här längre. det började bli mer tydligt efter att hon flyttade.

men sen finns det ju ett ställe till som jag längtar till ibland, jönköping, och speciellt bibelskoletiden och vännerna man fick där. månag av dem blev kvar i jkpg medans jag flytta till e-tuna. men jag fick ju så otroligt många vänner där oxå så klart men skulle gärna ha nära till jönköpingsvännerna oxå så klart.

men men, nu sitter jag här i föräldrarnas soffa och har en stor längtan hem till eskilstuna och alla vänner där. så det är väl där mitt hjärta är eller???? svårt att säga. men men det dröjer några dagar till innan det bär iväg tille-tuna igen.