Min viktresa

Min viktresa är egentligen en rrsa på över tre och ett halvt år. Det började med att jag blev gravid med ingrid år 2011 och redan på inskrivning på mvc visade vågen på över 80. Det var visserligen efter en semester nerr i stugan som jag mest tillbringade i husvagnen mumsandes godis medan mannen och svärfar jobbade på stugan så var kanske inte så konstigt.  Men vid vägningen på förlossningen o mars 2012 visade vågen på 3 siffrigt och enligt min man klev jag snabbt av :).

När Ingrid var ungefär ett började jag ta tag i  min vikt. Jag hade börjat tidigare att gå promenader men fick hälsporre vilket gjorde att jag slutade med de. Men då tänkte jag ge mig på det igen och gick då med i trappa. Men strax efter att jag började upptäckte vi att jag var gravid igen och det kom av sig. Jag var rätt trött i början graviditeten och sommaren 2013 tillbringade ingrid och jag mycket inne i lägenheten  eftersom jag inte orkade springa efter en ettåring med förkärlek att springa ut på vägen. som tur vad gick jag inte upp så mycket under graviditeten med valter även om jag kom över hundra den gången också.
 

Sen föddes en liten kille i december 2013 och jämnfört med hur jag mådde efter ingrids förlossning så vart det promenader rätt snabbt efteråt även om det skedde sporadiskt. Och på våren 2014 gick jag promenad med valter i vagnen efter lämnat ingrid på förskolan och försökte äta mindre mat samt hade förbud på att köpa godis. Sen kom sommaren som var väldigt varm och promenaderna försvann och kanske lite mer mat än vanligt. så även om jag kanske inte gick upp så gick jag inte ner utan låg kvar på mina 93 kg och tyckte verkligen inte om att se bilder på mig själv.

Men i augusti bestämde jag mig för att en gång för alla ta tag i vikten och gick då med i viktväktarna eftersom det kändes som ett bra hjälpmedel eftersom jag fick äta det jag ville även om det är lite mindre av vissa saker. Det faktum att jag även kunde gå på promenader och på så sätt tjäna in propoints taggade mig att gå ut och gå regelbundet så jag ändå kunde ta en pizza ibland med våra vänner. Och att snabbt se resultat på vågen gjorde så klart att jag blev ännu mer taggad på att fortsätta. När propointsen för intjänad aktivitet är hög efter en vecka och veckobonusen knappt rörd så är jag så nöjd med min vecka och vågen visar minus trots att veckan kanske innehöll kalas med massa god mat till exempel så blir jag riktig taggad att fortsätta.

bild från december när vågen visade under 80

Just nu står vågen på 75 och mitt mål är att komma ner till strax under 70 och sen försöka hålla mig under 75 iallafall men helst vill jag ligga runt 70. När jag ser på mig själv just nu är jag så otroligt nöjd med min prestation. Bara det faktum att jag förra veckan var sjuk så jag inte kom ut på några promenader och att det gjorde mig lite frustrerad vilket jag inte känt förut gör mig glad. Även om jag lätt också skulle kunna vara en riktig soffpotatis också fortfarande så tror jag att jag inte kommer sluta bara för att jag slutar med viktväktarna, jag hoppas det iallafall. Jag fick ju även ett aktivitetsband i julklapp så tror det kommer fortsätta sporra mig att gå. Jag kommer även att ha kvar viktväktar tänket trots att juag slutat misstänker jag. Det är verkligen som de säger, viktväktarna är ingen snabbdiet utan en livsstilsförändring. Jag vet vad som är dåligt att äta och hoppas att jag tänker till lite även när jag slutat och inte regristrerar allt jag äter. Visserligen har jag fuskat en hel del under tiden jag kört viktväktarna men jag har ändå fått ett helt annat tänk när det kommer till mat och träning.
 

Jag älskar att se mig i spegeln nu för tiden och när jag på kvällen lägger mig i soffan och ser mina ben är det nästan så jag får intala mig om att det faktiskt är mina ben jag ser och ingen annans.  Jag fascineras faktiskt av den tanken att när jag för nästan fyra år sedan vägde 75 så kände jag mig tjock men när vågen visar samma siffror nu känner jag mig så otroligt smal. Tänk hur mycket det kan göra att ha vägt 95 kilo emellan de fyra åren.

Nu längtar jag lite till att börja träna lite jympa också så jag kan bygga muskler också, tänk det trodde jag aldrig att jag skulle kunna  tänka :).  Men med en hals som känns full med slem hela tiden så får jag nöja mig med promenader ett tag till. Jag vill inte bli sjuk på en gång jag börjar för då kommer det att komma av sig kan jag nästan lova, så bra känner jag mig själv. Så fokus ligger nu på att få bukt med halsen så min smala kropp ska orka bygga upp musklerna igen.

tänk att detta är mina spiror, har fortfarande svårt att förstå det :)