Underbara unge

Ingrid är ett barn som vet vad hon vill och när mamma inte tycker samma är det väldigt jobbigt. Då står hon och skriker och stampar med fötterna hur länge som helst. Men det går fort över när hon väl är färdig :).
Men det är så kul att se utvecklingen nu. Tycker hon gör nya saker varje dag ibland. Förra veckan lärde hon sig att klättra upp för rutchkanan på öppna förskolan så nu åker hon för det mesta helt själv. Men hon har börjat tycka att trappor inte är så roliga, nu vill hon helst bli buren i trappen och inte gå själv även om hon lärt sig krypa nerför nu.
Men som sagt hon vet vad hon vill och nu kan hon även visa det mer och mer. Idag på eftermiddagen när hon sovit ute i vagnen medan jag tog mig en promenad så kom hon med sina skor som jag nyss tagit av henne. Sen vinka hon med handen och sa nog kom, för jag brukar vinka så med handen och säga kom kom när jag vill att hon ska komma. Så vi tog på oss ytterkläderna igen och så gick vi ut och åt mellis ute. Det var dock väldigt kallt eftersom det blåste också så vi gick tillbaka rätt sen efter mellis. Men Ingrid ville inte riktigt in än så vi gick till soptunnan och tillbaka igen så var hon nöjd, vilket inte är långt men ibland får man göra som man vill också ;).
Men nu vill vi gärna ha vår så vi kan ha flera picknickar till mellis och leka i lekparken också utan att frysa.
Kram

Ber om ursäkt...

...om nån som läser detta inlägg känner sig träffad men tänker uttrycka min åsikt.

Sura människor borde inte jobba inom vården eller andra yrken som innebär att arbeta med människor. Men just idag är min erfarenhet just vården. När man som patient är orolig för något oavsett vad vill man inte i andra luren få ett surt svar att det är inget att oroa sig för. Även det nu inte är något att oroa sig för vill man inte bli dumförklarad av en person som har mer kunskap i det ämnet. Tycker det är så trevligare person som är lite medkännande och får en lugn och inte sur och arg som den andra.

Det var bara det jag ville säga.

Pappa hemma igen

Igår sent på kvällen kom Elias hem igen. Ingrid sov gott så hon märkte ju inget. Men när hon vaknade i morse och ställde sig upp i sängen och prata med mig så ser man i ansiktet när hon hör och ser att det rör sig bakom mig. Sen glädjen som tar över när hon ser att det är pappa var så underbar för oss båda. Och när pappa är hemma igen efter nio dagar så går det ju inte att somna om fast man vakna redan halv sju. Hon fick komma upp till våran säng och där vart det bus och gos med pappa en bra stund. Men det var inte lika roligt när pappa åkte till jobbet en timme senare, det uppskattades inte hos Ingrid.
Sen blir man lätt trött på förmiddagen när man gått upp så tidigt. Jag tänkte att vi kunde vila lite tillsammans i sängen men där kunde hon inte ligga still. När hon började försöka dra ut alla saker från sin säng satte i henne där med tanken att hon kommer bli missnöjd efter ett tag. Men hon satt och pratade en stund med gosedjuren innan hon la sig ner och blev väldigt tyst :). Tycker det var spännande att hon somnade själv så, hon brukar inte sova i sängen på dagen, utan då sover hon utomhus i vagnen. Om hon sover på förmiddagen brukar hon oftast somna i min famn i soffan så det kändes väldigt ovanligt men är man trött så är man.

Pappafritt

Denna vecka är vi utan pappan i familjen som är i Las Vegas med jobbet och bland annat går på mässa och har trevligt. Han har tydligen lyckats bränna sig, vilket inte är så vanligt för att vara Elias´, samt tappat bort solglasen vilket är mer vanligt så där var jag inte direkt förvånad :).

 

När Elias åkte bort i lördags drog jag och Ingrid till Örebro och mina föräldrar. Där hade vi kalas för Ingrid och jag gjorde min andra täckta tårta som det heter. Men har kommit fram till att det inte riktigt är nåt för mig. Det blri inte bra och jag tycker inte om tårtorna, blir mätt på dem bara av att göra dem :). Men så kan det vara. ingrid hittade även en nalle som hon tyckte var lagom stor att gosa med. Det var väldigt skönt att få komma bort från hemmet en stund det gjorde gott för förkylningen.

 

Vi åkte tillbaka hem igår och då var vi hembjudna till en annan mamma på fika, vilket gjorde att den dagen gick fort. Och på kvällen var det bus så vi höll humöret uppe :).

 

 

Idag har vi varit in till bvc för ettårs-kontroll och vaccination. Ingrid var duktigt men sprutorna är verkligen inte roligt för varken Ingrid eller mamma. Gör så ont när hon skriker så där hjärtskärande, men samtidigt så känner man ju att det är bra i längden. Och så känns det ändå bra att veta att hon aldrig haft så ont när hon gjort sig illa hemma för det skriket som är när hon får sprutorna hör man inte annars. Men hon blev snabbt gladare och kunde ändå vinka till bvc-sköterskan när vi gick. Och att få gå till bilen är ju alltid kul. Sen drog vi till Tuna park och gick i affärer med en vän. Ikväll har jag försökt plocka lite så vi hinner få fint till fredag då det är ett-årskalas men Ingrid ville inte riktigt samma sak. Dels var det nog sprutorna som spökade för hon hade lite feber men så har hon inte sovit så mycklet som hon brukar på dagen heller. Så jag satte henne i bärselen för att få lite fria händer, hon är ju inte så stor så hon fick fortfarande plats men hon är rätt tung ändå så det blev inte så länge som hon fick sitta där. Nu sover hon iaf i sängen, lite tidigare än hon brukar men hon var så trött så nu hoppas jag bara på en bra natt trots feber. Och att det inte blir så mycket mer bieffekter av sprutorna.

 

 

 

 

 

Vi har än så länge klarat oss rätt bra utan pappa Elias men han är ju så klart saknad, men det har gått bra tack vare att vi vart ute och träffat folk. Jag är ändå glad att det inte var förra veckan som Elias var borta för då hade det nog känts helt annorlunda när vi varit hemma hela dagarna på grund av förkylningen. Men nu är det bara fem dagar kavr tills han kommer hem igen :).

 

 

Kram