Till ingrid på treårsdagen.

Tänk att den lilla fina dotter som äntligen kom till oss en tidig torsdagsmorgon nu har blivit så stor som tre år. Du har varit så älskad från allra första stund. Vi är så glada över att det var just du som kom för tre år sen. Du är en otroligt klok unge med många fina funderingar och ditt minne kan ofta schocka oss när minns saker så väl som knappt vi ens minns att det har hänt. Då är så omtänksam mot de mindre på din förskola och har en förkärlek till just en liten kille. Då har så många fina kompisar som du gillar och leker bra med. Du älskar din farmor och farfar och vill aldrig gå därifrån och allra helst vill du vara där varje dag.

Men visst är det dagar då du verkligen kan testa mammas tålamod. Du har väldigt bestämmda åsikter ibland och kan bråka väldigt mycket med din bror om dagarna. Du visar väldigt tydligt när det är något som inte passar dig med att stampa med fötterna skrika och ibland ta i med tårar också. Det är inte alltid så lätt att få i dig mat eftersom du helst gör allting annat än äter men favoriten är ändå makaroner, köttbullar, majs och broccolli som du absolut skulle ha idag på din födelsedag.

Varje morgon när du vaknar blir jag så glad över att se dig och gårdagens alla fajter vi haft är som bortblåsta och jag ser fram emot att få se vad du hittar på för bus och mys idag samt få höra om dina funderingar. Jag vet att du bara vill väl för det mesta men det blir fel ibland.

Det bästa som finns är att få mysa med dig och läsa en massa böcker eller kolla på någon film tillsammans när valter sover och vi bara kan ro om varandra. Jag vet att det inte är så lätt när det kommer småsyskon men vi ser till så mycket det går att bara ge dig uppmärksamhet ibland.

Vå starka, kloka, omtänksamma, fantastiska prinsessa vi älskar dig så mycket så det finns inte ord för det. Fortsätt vara du med dina starka åsikter och kloka och fina funderingar.

Min fina lilla prins

Alltså vilken fantastisk fin kille vi har fått. Ja för att inte prata om vår fina kloka tjej också så klart. Men just nu är det prinsen som står i centrum på detta inlägget.

Lillprinsen är verkligen en fin och hjälpsam samt bestämt kille som mer än gärna vill vara med och hjälpa till med hushållssysslorna. Dammsugaren är en favorit att dra runt på så till slut köpte vi en leksakksdammsugare eftersom han blev arg varje gång den riktiga fastnade i något. Och får han inte vara med vid matlagningen har jag en arg kille nedanför fötterna. Så där har jag börjat att ha en stol som han får stå på på behörigt avstånd från farliga redskap eftersom det inte är så lätt att ha honom i famnen när man lagar mat.

Och han älskar att plocka ur tvättmaskinen, vilket uppdagades för några månader sedan när han tydligen fått upp luckan och fått fram tvättbaljan och plocka ur den rena tvätten ur maskinen. Men det där med att plocka i behövs det fortfarande lite träning på även om viljan är god :).

Min viktresa

Min viktresa är egentligen en rrsa på över tre och ett halvt år. Det började med att jag blev gravid med ingrid år 2011 och redan på inskrivning på mvc visade vågen på över 80. Det var visserligen efter en semester nerr i stugan som jag mest tillbringade i husvagnen mumsandes godis medan mannen och svärfar jobbade på stugan så var kanske inte så konstigt.  Men vid vägningen på förlossningen o mars 2012 visade vågen på 3 siffrigt och enligt min man klev jag snabbt av :).

När Ingrid var ungefär ett började jag ta tag i  min vikt. Jag hade börjat tidigare att gå promenader men fick hälsporre vilket gjorde att jag slutade med de. Men då tänkte jag ge mig på det igen och gick då med i trappa. Men strax efter att jag började upptäckte vi att jag var gravid igen och det kom av sig. Jag var rätt trött i början graviditeten och sommaren 2013 tillbringade ingrid och jag mycket inne i lägenheten  eftersom jag inte orkade springa efter en ettåring med förkärlek att springa ut på vägen. som tur vad gick jag inte upp så mycket under graviditeten med valter även om jag kom över hundra den gången också.
 

Sen föddes en liten kille i december 2013 och jämnfört med hur jag mådde efter ingrids förlossning så vart det promenader rätt snabbt efteråt även om det skedde sporadiskt. Och på våren 2014 gick jag promenad med valter i vagnen efter lämnat ingrid på förskolan och försökte äta mindre mat samt hade förbud på att köpa godis. Sen kom sommaren som var väldigt varm och promenaderna försvann och kanske lite mer mat än vanligt. så även om jag kanske inte gick upp så gick jag inte ner utan låg kvar på mina 93 kg och tyckte verkligen inte om att se bilder på mig själv.

Men i augusti bestämde jag mig för att en gång för alla ta tag i vikten och gick då med i viktväktarna eftersom det kändes som ett bra hjälpmedel eftersom jag fick äta det jag ville även om det är lite mindre av vissa saker. Det faktum att jag även kunde gå på promenader och på så sätt tjäna in propoints taggade mig att gå ut och gå regelbundet så jag ändå kunde ta en pizza ibland med våra vänner. Och att snabbt se resultat på vågen gjorde så klart att jag blev ännu mer taggad på att fortsätta. När propointsen för intjänad aktivitet är hög efter en vecka och veckobonusen knappt rörd så är jag så nöjd med min vecka och vågen visar minus trots att veckan kanske innehöll kalas med massa god mat till exempel så blir jag riktig taggad att fortsätta.

bild från december när vågen visade under 80

Just nu står vågen på 75 och mitt mål är att komma ner till strax under 70 och sen försöka hålla mig under 75 iallafall men helst vill jag ligga runt 70. När jag ser på mig själv just nu är jag så otroligt nöjd med min prestation. Bara det faktum att jag förra veckan var sjuk så jag inte kom ut på några promenader och att det gjorde mig lite frustrerad vilket jag inte känt förut gör mig glad. Även om jag lätt också skulle kunna vara en riktig soffpotatis också fortfarande så tror jag att jag inte kommer sluta bara för att jag slutar med viktväktarna, jag hoppas det iallafall. Jag fick ju även ett aktivitetsband i julklapp så tror det kommer fortsätta sporra mig att gå. Jag kommer även att ha kvar viktväktar tänket trots att juag slutat misstänker jag. Det är verkligen som de säger, viktväktarna är ingen snabbdiet utan en livsstilsförändring. Jag vet vad som är dåligt att äta och hoppas att jag tänker till lite även när jag slutat och inte regristrerar allt jag äter. Visserligen har jag fuskat en hel del under tiden jag kört viktväktarna men jag har ändå fått ett helt annat tänk när det kommer till mat och träning.
 

Jag älskar att se mig i spegeln nu för tiden och när jag på kvällen lägger mig i soffan och ser mina ben är det nästan så jag får intala mig om att det faktiskt är mina ben jag ser och ingen annans.  Jag fascineras faktiskt av den tanken att när jag för nästan fyra år sedan vägde 75 så kände jag mig tjock men när vågen visar samma siffror nu känner jag mig så otroligt smal. Tänk hur mycket det kan göra att ha vägt 95 kilo emellan de fyra åren.

Nu längtar jag lite till att börja träna lite jympa också så jag kan bygga muskler också, tänk det trodde jag aldrig att jag skulle kunna  tänka :).  Men med en hals som känns full med slem hela tiden så får jag nöja mig med promenader ett tag till. Jag vill inte bli sjuk på en gång jag börjar för då kommer det att komma av sig kan jag nästan lova, så bra känner jag mig själv. Så fokus ligger nu på att få bukt med halsen så min smala kropp ska orka bygga upp musklerna igen.

tänk att detta är mina spiror, har fortfarande svårt att förstå det :)