Känslor

I ett normalt stadie kan jag ha lätt till olika känslor. Minsta lilla motstånd kan vid fel tillfälle leda till storgråt som sen leder till mer tårar eftersom jag blir så irriterad på mig själv som blir så stort påverkad av det lilla som jag vet egentligen inte är värd att gråta för men kan inte hjälpa det. Saken är att när man är gravid så svallar känslorna och om man då i vanliga fall har lätt att bli rörd så är det värre som gravid. Nu när jag har varit hemma sjuk i förkylningen har tv:n gått varm och många program har varit mycket känslosamma så har legat och smågråttit titt som tätt eller iaf varit rörd nån gång i varje program för minsta lilla gulliga sak som sagts eller gjorts. Sen blir det ju inte bättre av att mina förkylningar har en förmåga att när de är som värst sätta sig på ögonen som då tårar sig som galna när näsan är genomtäppt väldigt irriterande om jag får säga det själv. Sen är jag väl ännu mer lättretad som gravid vilket jag också kan vara ibland i vanliga fall så Elias och min kära svåger G har ibland väldigt roligt med att roa sig att retas med mig. Och när man då även är trött hungrig och allmänt gravid så är det även nära till tårar då också.

Förra veckan på jobbet kändes det som att det var lite väl mycket känslor. Läste en bok för barnen som handlade om en kanin som ville fylla år. Den var verkligen sorglig men som gravid var den bara för mycket så det var flera tillfällen i boken som det blev lite längre pauser där jag var tvungen att andas lite för att samla mig så att jag inte börja gråta, då kände man att man var gravid iaf :). Så känner verkligen att mina känslor sitter på utsidan just nu.

Kram